"Nekros på minst tre ställen av tunntarmen och ev. vätska som läckt och klibbat/klistrat ihop den på några ställen..." (det sista hade ett fint ord som jag glömt...)
Enligt veterinären hade vi inte kunnat gjort något åt skadan - hade vi öppnat honom och tagit bort vissa delar av tarmen så hade nekros uppstått på ett annat ställe senare...
Han var dödsdömd från början...
Men om vi bara vetat hade vi kunnat förkorta hans lidande...
Han levde 12 dagar med inre skador - en "vanlig" sällskapshund hade inte klarat så länge men vår IVAN var stark och vältränad!
Han började ju äta så smått igen under dag 5-7 så vi trodde ju att han var på bättringsvägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar